För två år sedan tog ett beslut att den mat, som serveras i gemensamma måltider, ska vara tillagad utan komjölk och vete. Några läsare av nyhetsbrevet undrar kanske varför vi tagit detta beslut. Här kommer en kort förklaring till er som inte hört det tidigare, och en repetition till er andra.
Vår psykiater Harald Blomberg, med sin långa erfarenhet inom psykiatrin och inom sitt arbete med psykiskt funktionshindrade, gjorde oss uppmärksamma på ett samband mellan mjölkintag, dåligt fungerande magar, humörsvängningar och utagerande samt ökad förskrivning av psykofarmaka.
När äggviteämnet/proteinet från mjölk och vetegluten ofullständigt bryts ned i tarmen bildas peptider, som påverkar nervsystemet på ett negativt sätt och medverkar till olika sjukdomssymptom. Dr Karl Reichelt publicerade redan på 1980-talet ett stort antal artiklar om sambandet mellan autism och de peptider som bildas i tarmen. Han påvisade att dessa peptider har en morfinliknande effekt både i tarmen och i hjärnan. I tarmen orsakar de främst förstoppning. I hjärnan påverkas det limbiska systemet, vilket kan resultera i störningar med avseende på lek och socialt samspel, minskad smärtkänslighet, självskadande, tvångsmässiga och repetitiva beteenden, utagerande med mera.
Under de dryga två år då vi helt tagit bort komjölk och vetegluten har medarbetare i elevhem och gruppbostäder blivit väldigt duktiga på att använda och laga mat med alternativa produkter. Eftersom det just nu är populärt med olika dieter, så finns ett ganska stort utbud att välja på. Skillnaden på maten blir inte särskilt stor, och de biodynamiska och ekologiska produkterna som genomsyrar kosthållningen gör att maten fortfarande smakar väldigt bra. För att underlätta matlagningen gör vi dessutom undantag för vispgrädde och smör. Anledningen är att dessa produkter innehåller relativt lite proteiner, vilka är ”boven i dramat” när det gäller vårt beslut.
Det går självklart aldrig att i förväg veta om en diet fri från komjölksprotein eller vetegluten är till nytta för en viss person. Varje individ är unik och behöver ett individuellt omhändertagande. Utifrån de erfarenheter Saltå By har, så anser vi att man i en behandlingssituation kan börja med att ta bort mjölken. Alternativet kan nämligen vara att vi tvingas använda mer mediciner för att hjälpa förstoppade tarmar eller för att dämpa aggressionsutbrott.
Vill du fördjupa dig i ämnet? Då kan jag rekommendera en konferens den 28 oktober arrangerad av BAN – Behandla Autism Nu. Där kan man få lyssna på bland andra dr. Karl Reichelt (se texten ovan). Är du intresserad? Se: www.behandlaautism.nu.
Kajsa