För två år sedan i 2020 var temat “Education- always!”, (Det livslånga lärandet). Pandemin härskade då och de flesta som inte kunde eller ville närvara följde konferensen online. I år var det 450 personer världen över som deltog på plats under de dagarna. Temat var “On the quest for health” som kan översättas med “Strävan efter hälsa”, ett traditionellt tema som berör både den medicinska, terapeutiska och pedagogiska delen av vårt arbete.
Det speciella kanske för årets konferens var beslutet att ha olika “conversations on stage”, olika panelsamtal, tre morgnar i rad, med tema “Love-Vulnerability-Balance”, (Kärlek-Sårbarhet-Balans). Flera medarbetare från olika verksamheter runt om i världen, från Asien till Amerika både syd och nord via Europa, fick tillfällen att berätta om sina erfarenheter. Det var ett nytt grepp och ett mycket intressant och uppskattat initiativ.
Första kvällen introducerades konferensen med en föreläsning av Jan Goetschel om “Healing as dynamic balance: Moving between opposites”, (Hälsan som dynamisk balans: En rörelse mellan polariteterna). Det är ett självklart tema läkepedagogiska och socialterapeutiska sammanhang som ofta ser det sjuka i ytterligheterna och det balanserande mitt som en hälsofaktor.
Konferensen avslutades med ett föredrag av Christine Gruwez om “Gentleness as a skill for the future?” (Mjukhetensomsorg i framtiden). En föreläsning om barnets (och människans) “ontologiska sårbarhet”. Christine talade om inkarnation som begränsningen av den oändliga potentialen som varje barn i sin oskuld bär med sig i sin vagga. Livet blir helt igenom ett grundläggande trauma som varje människa uppmanas att bemöda sig att förvandla till kraft och läkedom. Vägen till hälsa är jagets inkarnation och utveckling, jaget som förmår att balansera mellan “La pesanteur et la grâce” som Simone Weil, den franska filosofen, uttryckte det: balans mellan “Tyngden och nåden”. En vacker och ambitiös föreläsning som uppenbarligen uppskattades av publikum.
Traditionsenligt erbjöd också konferensen på ett trettiotal workshops både på förmiddagarna och eftermiddagarna som oftast och på olika sätt hade temat “Care” och “Resiliens”.
Varje kväll blev det festliga beaktat tack vare olika konstnärliga aktiviteter och föreställning:
Pantomime, folkdans och eurytmi.
Sammanfattningsvis kan man säga att konferensen 2022 var ett mycket lyckat samlingsmöte. Antroposofin lever än över alla landsgränser.
Om två år (2024) blir det ett hundra år som Steiner föreläste om “Läkepedagogisk kurs”.
Ett hundra års- firandet som man inte vill missa.
Dags att kryssa i almanackan…
Christian Texier.